
Ja jag har gått och blivit en "torris" .
Vad menar jag med det ? Jo för fan jag menar precis det jag skrev, toorris....
Förr hade jag alltid något att berätta , någon händelse whatever. Alltid något, någon känsla spelar ingen roll. nu TOMT! Det finns ingenting känns det som.. små saker som är baggisar kanske man säger. men har alltid haft någon konstig,udda,bra,dålig händelse att berätta för någon.
Visst saker händer, men saker jag inte känner för att berätta om helt.
Jag finner inte ork till det.
Saker bli bättre på jobb fronten .. men då går annat så mycket sämre.
Jag är en person som tex tar ut det på min omgivning, jag behöver inte mena människor , min kropp osv.. utan mitt rum. Ni ska se mitt rum. så förjävligt det ser ut nu har nog inte det gjort på jag vet inte.. länge. jävla bombnerslag. och så känns det inom mig just nu. Jag är så förbannad så det finns inte, så trött . framför allt trött på människor. Jag har inte många vänner kvar nu, är det fel på mig då eller betyder det bara att jag har levt i mitt bombnerslag istället som gjort så att man tappar kontakten med människor som betyder för en .
Jag har aldrig varit bra på att höra av mig. spelar ingen roll vem personen är..
Pojkvän/Familj/Vänner .
Tänker tillbaka på hur många gånger du faktiskt sagt till mig: My ring istället! orkar inte med mess. Men ändå så messar jag dig minuter senare.. jag ringer inte utan jag messar.
Jag klarar inte ens av att ringa tandläkaren, knappt att ringa min egna mamma.
Jag gillar inte att ringa och jag förstår inte varför.
Jag förlorar så mycket på det. Slå på de jävla knapparna bara så går det säkert fint sen.
icke jag vill inte jag hatar de där små nummer knapparna som man ska slå.
Jag vet inte vad som väntar sig när tonerna tar slut och man hör en röst. Hatar den stunden.
Jag önskar att jag kunde ringt dig mer, visat att jag gillar att prata med dig, älskar att höra din röst. när jag väl pratar med dig, jag vill aldrig sluta. men varje gång vi pratar, det tar slut så snabbt och för varje samtal vi skillsåt så blir jag besviken på mig själv. varför gav jag dig inte mer tid ? Finns olika tider.. mer tid av min väntan på att få dig och stanna hos dig borde egentligen varit kortare.. men hade jag faktiskt gjort andra saker bättre så kanske inte vi hade behövs gå igenom de tråkiga stunder och upplevelser som vi har haft tillsammans.. vi kunde kanske haft en sådan mycket bättre tid. det kanske till och med hade varit vi nu..