Saker faller sakta på plats, väldigt sakta. Försöker intala mig själv att det inte är farligt att falla, att falla för någon eller falla på andra sätt. Vad händer när jag väl är där ? när jag väl sitter där och har hoppat ut för stupet. Men jag har överlevt, resten av resan vad kommer den att ge och ta? både bra och dåliga saker det vet jag men hur kommer det att kännas, kommer man att vara lycklig eller kommer själen att vrida sig i varv inom än, jag brukar ta saker som de kommer och inte oroa mig allt för mycket om vad som kommer att ske, hur jag kommer att känna, nu finns det omkring 24/7. min framtid är inom mig just nu och frodas av känslor som jag inte kan placera.
jag har planer, men jag vågar inte tänka på de, jag vill inte att allt ska suddas ut. varför skall jag ha mina förhoppningar om de tas ifrån än. alla människor har sina idéer, många har modet att hålla hoppet uppe så att de kommer enda fram, kämpar sig igenom tiderna och krigar mot sina demoner på vägen till deras lycka. Men när demonen har tagit ett steg in i dig, är det som att gå på stigen mot sitt hem som nu längre ej existerar . hemmet brann ner för längesen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar