jag hade inget fast begrepp, minnen, mina ögon var som en blindman jag såg inte det som var framför mig. aldrig har tystnaden varit så hög.Hjärtslag,många, hårda. Jag var där igen, skräck.
Tryggheten var bredvid mig men jag kunde inte ta tag i den, så nära men ändå så långt borta. salt i mina sår försöker man få fram ett ord, det bara skricker . medveten om vart jag var någonstans, ljuset av lampan skapade det mörker som täcker.
Känslor från innan, jag kunde inte förneka. Hur snabbt saker kan vända till något så djupt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar